Maine Coon

Maine Coon

Maine Coon

Jag föll direkt för Main Coonens utseende. Den är stor och har en lite småelak uppsyn. Men även det kan variera, den Amerikanska” looken” som man brukar uttrycka sig är ”sötare” än den Europeiska ”looken”.Som kattungar är de ursöta men man kan nog inte kalla den ”gullig” som vuxen. Den är snarare att betrakta som cool och ståtlig.

De flesta har ett typiskt beteende när de ligger och vilar. De sträcker fram frambenen eller hänger med dem över en kant.Som små lejon. De tycker om vatten och plaskar gärna med tassen i vattenskålen. Det händer att man måste ha vattenskålen i tvättstugan för det kan gå livat till. Och bli inte förvånad om din Maine Coon propsar på att få följa med in i duschen.

Maine Coon har ett ”kvittrande” läte, de kan jama på riktigt men gör det mer sällan.För det mesta är de pratsamma. De brukar beskrivas som hundlika, så om du gillar hundar är det väl att betrakta som ett plus. Pälsen är för det mesta lättskött men kan få tovor som behöver redas ut.

Precis som Sibirisk katt så kan vissa allergiker klara Maine Coon, de verkar ha samma pälstyp. Vi rekommenderar dock att sticka näsan i en Maine Coon innan köp för det är ju väldigt individuellt vad en allergiker klarar för katt.

I övrigt kan man säga att Maine Coon är en lugn, tålig och för det mesta samlad katt. Den är kelen, vänlig och godmogen, himla trevlig och kärleksfull. För det mesta lätthanterlig, fast kan vara ganska tung att bära på förstås. Rasen passar bra i en barnfamilj och går fint ihop med hundar och andra djur. Det är vår erfarenhet av den härliga och vackra Maine Coonen.

MAINE COON – historia och ursprung

Källa: Svenska katters sida

Maine Coonkatten har sitt ursprung i den nordamerikanska delstaten Maine. 1861 omnämndes den första i sin ras, en svart och vit katt vid namn Captain Jenks of the Horse Marines. Sedan dess har rasens öden skiftat, den höll på att försvinna helt som raskatt i början på 1900-talet då nya, mer intressanta raser introducerades. Den överlevde lyckligtvis, även om den i många fall fick nöja sig med att vara ladugårskatt.

Den levde undanskymt och anonymt fram till 1953, då en grupp hängivna Maineinnevånare bildade “The Main Coon Cat Club“. Klubbens syfte var att bevara rasen och det hölls utställningar för enbart Maine Coonkatter. 1968 bildades “The Main Coon Breeders and Fanciers Association MCBFA“ och 1976 tilldelades rasen certifikaträtt av CFA “Cat Fanciers Association”. Maine coon var här för att stanna. Den första Maine coon som kom till Sverige, importerades från England 1986 och den följdes snart av flera.

Maine Coon standard

Huvud, medium i bredd. höga kindben. Ansikte och nos av medium längd med fyrkantigt nosparti. I profil har näsan en lätt böjning. Ögon, stora, långt ifrån varandra och lite snett ansatta.
Öron, stora vältofsade. Breda vid basen. Spetsiga. Sitter högt på huvudet.
Kropp, muskulös, bredbröstad, medium till stor. Kroppen bör vara lång, men helhetsintrycket ska vara rektangulärt. 

Svans, lång, bred vid basen och avsmalnande. Pälsen är lång och böljande. Buskig. Päls tät, tjock, kortare på skuldrorna och huvudet, men längre på ryggen och bakbenen. Kvaliteten är silkesaktig och faller mjukt. Underpälsen mjuk och fin, täckt av den blanka överpälsen. Krage är önskvärd, med början från skuldrorna.